Måndagsångesten sköljer över mig i vågor efter min oerhört traumatiska väckning i morse...

....jag sover nämligen med öppna persienner och blir då väckt, 07.24, av att en kille i skylift tittar in på min vita rumpa! Jag hade äntligen, efter en stunds vridande och vändande, hittat en skön sovställning men vaknade såklart av känslan av att inte vara ensam längre.

Vad fan gör jag?

Jag kan ju inte hoppa upp ur sängen direkt utan att blotta mig och jag vill ju helst inte ligga kvar. Situationen var både traumatisk och rolig...för jag tror inte att han heller var beredd på att bli bländad av min bleka rumpa så tidigt på morgonen.

Vad skulle han göra?

Han kan ju inte låtsas som om han inte ser mig och han måste ju fortsätta med sitt jobb, "Istappsbottagning." Egentligen var det som sagt ganska roligt och jag kom ju upp ur sängen lite tidigare än planerat. Jag kanske till och med ska tacka honom för den extratid han gett mig idag...han har på ett sätt förlängt min dag! Det är det inte många som slår.



Tempus fugit and so does men in skylifts...


Over n' out
Jane Doe

Vem har sagt att det bara är insidan/innehållet som räknas?

Bloggen har fått en makover av John Doe och med dess nya utseende känns allt som jag skriver plötsligt ännu mer relevant än någonsin.
En dag översköljdes jag av ett stort mått självförtroende och satte mig ned vid kodmallen. Trodde i min enfald att jag skulle hitta hem i labyrinten av decimaler och kommatecken men efter en timme såg jag ljuset i tunneln och bestämde att det var dags att sluta innan det var försent. Jag måste helt enkelt acceptera mitt sjukdomstillstånd: (teknisk utvecklingsstörning).


Makeover som fenomen är i sig ett väldigt intressant ämne. Jag hävdar att det har blivit ganska inne med makeover under 2000-talet och då inte bara en personlig "stil-makeover". Det ska byggas nytt och inredas med fondväggar och "piff", det finns till och med ett tv-programsom gör om en hel budgetering, jag tror att det heter Lyxfällan. Det verkar som om användningsområdena är oändliga och detta verkar utnyttjas till fullo av de tv-producenter som har den största "publiksiffer-hungern." Blir det detta som framtida generationer kommer att blicka tillbaka på? En värld av människor som aldrig blev nöjda med sig själva...

Jag vet inte om jag vill fortsätta på den här tråden men OM jag gjorde det så skulle man kunna titta på skönhetsidealet i sig. Jag kanske inte är helt nöjd med mitt eget utseende men det känns som om size zero (storlek noll) kryper allt närmre det normala...
Unga tjejer och killar jagar den perfekta kroppen och jämför sig med de retuscherade bilderna på sina favoritkändisar/modeller som exponeras i varenda medium som finns. Att ta hand om sin kropp är en sak som jag verkligen förespråkar men ibland tror jag att det kan vara svårt att veta var gränsen går.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka så här eller jag hoppas inte det i alla fall...dock verkar inte media bry sig ett dugg om detta. Jag vågar påstå att man kan ta vilken veckotidning/modetidning som helst och hitta vad jag skulle vilja kalla "skönhetsidealparadoxen" - Man kan hitta ett reportage om en utmärglad tjej/kille som kämpar mot bulimi på samma sida som du får tips om hur du kan tappa 5 kilo på två veckor! Hur är detta möjligt? Vem godkände den layouten? Smaklösheten är ett faktum om du frågar mig. Jag vågar utmana vem som helst som läser detta att köpa en vecko/modetidning och bevisa motsatsen! Jag tvivlar på att det är möjligt...




Over n' out
Jane Doe


Ett speciellt tack till den frilansande John Doe som förfinat bloggens utseende och därmed gjort det lite roligare att publicera mina inlägg.