staticwhitenoise

Måndagsångesten sköljer över mig i vågor efter min oerhört traumatiska väckning i morse...

....jag sover nämligen med öppna persienner och blir då väckt, 07.24, av att en kille i skylift tittar in på min vita rumpa! Jag hade äntligen, efter en stunds vridande och vändande, hittat en skön sovställning men vaknade såklart av känslan av att inte vara ensam längre.

Vad fan gör jag?

Jag kan ju inte hoppa upp ur sängen direkt utan att blotta mig och jag vill ju helst inte ligga kvar. Situationen var både traumatisk och rolig...för jag tror inte att han heller var beredd på att bli bländad av min bleka rumpa så tidigt på morgonen.

Vad skulle han göra?

Han kan ju inte låtsas som om han inte ser mig och han måste ju fortsätta med sitt jobb, "Istappsbottagning." Egentligen var det som sagt ganska roligt och jag kom ju upp ur sängen lite tidigare än planerat. Jag kanske till och med ska tacka honom för den extratid han gett mig idag...han har på ett sätt förlängt min dag! Det är det inte många som slår.



Tempus fugit and so does men in skylifts...


Over n' out
Jane Doe