Peeping tom
Måndagsångesten sköljer över mig i vågor efter min oerhört traumatiska väckning i morse...
....jag sover nämligen med öppna persienner och blir då väckt, 07.24, av att en kille i skylift tittar in på min vita rumpa! Jag hade äntligen, efter en stunds vridande och vändande, hittat en skön sovställning men vaknade såklart av känslan av att inte vara ensam längre.
Vad fan gör jag?
Jag kan ju inte hoppa upp ur sängen direkt utan att blotta mig och jag vill ju helst inte ligga kvar. Situationen var både traumatisk och rolig...för jag tror inte att han heller var beredd på att bli bländad av min bleka rumpa så tidigt på morgonen.
Vad skulle han göra?
Han kan ju inte låtsas som om han inte ser mig och han måste ju fortsätta med sitt jobb, "Istappsbottagning." Egentligen var det som sagt ganska roligt och jag kom ju upp ur sängen lite tidigare än planerat. Jag kanske till och med ska tacka honom för den extratid han gett mig idag...han har på ett sätt förlängt min dag! Det är det inte många som slår.
Tempus fugit and so does men in skylifts...
Over n' out
Jane Doe
This is the start of something new...
Jag har kommit på ett nytt epitet på min relation (om man kan kalla den det?) till datorn - Jag är "tekniskt utvecklingsstörande" - jag stör all teknisk utrustning enbart genom att vara i närheten av den! Datorn är en av mina största fiender, men även mobiltelefonen och min kära dansmatta brukar konspirera mot mig. Jag är inte en konservativ människa - snarare tvärtom - så därför förstår jag inte detta hat mot mig som människa.
Kan hända att jag fortsätter att muttra över det här i ett framtida inlägg men nu är kaffet klart!
Over n' out
Jane Doe
